tuvaa - mitt liv i ord

* knort-bebisen sparkas. särskilt när Kenneth stör "husfriden" genom att klämma på min mage.

det var visst bra länge sen jag gjorde nån uppdatering.
har varken funnits sug eller tid till nåt sånt och senaste veckan har jag dessutom tillbringat inlagd på sjukhus, så det har som inte vart läge till att blogga.

förhoppningsvis, kanske har de hittat felet på mig - misstänker att de närmaste två veckornas medicinering med påföljande återbesök kommer att visa om så är fallet eller ej.

idag tog jag min första ridtur sen jag blev sjuk, en kort skrittur till lilla skogen och därefter ett par korta halt- och voltövningar i paddocken på min pigge-piggelin-häst. min utfodringsplan för den lilla kraken verkar ta sig bra, hon ser redan mycket trevligare ut i kroppen. lite mer träning på det här, så kommer hon bli vacker som en dag igen :)

fortsätter söka jobb.
igår skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. inte en särskilt upplyftande upplevelse.

arbetsförmedlare: "och du tror att du kan få jobb inom ditt område?"
arbetsförmedlare: "det ser ju inte så ljust ut för din del, 9 platsannonser i hela landet..."
arbetsförmedlare: "ja, det är väl bra om du tror att du kan få jobb..."
arbetsförmedlare: "fast om du tog din examen i juni så har du ju ingen erfarenhet av nåt."
arbetsförmedlare: "vi får väl se hur det går för dig. det är väl bara hålla tummarna.."

seriously?
yours truly bet ihop käkarna så jag trodde jag skulle spotta tänder hela kvällen och la till varggrinet (ett sånt där krampaktigt leende man bara får till när man är rasande) - sen fick jag sitta där och försvara mig själv, min utbildning, vilka tjänster jag söker och varför jag tror att jag kan få jobb.

Ska det ärligt talat behöva gå till så på Arbetsförmedlingen - är man inte redan i en nog utsatt position?

Stolptomtar.


Det är lite blandade känslor för livet i allmänhet just nu, ärligt talat.
But Welcome to Hell - we have cookies!!

först kollar man så att datorn funkar. särskilt den där lömska lilla pluppen som rör sig på skärmen - var tar den vägen? är den där bakom, tro?


sen är det dags att sola sig lite... aaaah... man får ta vad man får, så här i hösttider.


nap-time!


en del av oss, dom försöker faktiskt sova här.. bara så du vet. och därför, så stirrar jag på dig med bara mitt ena evil eye.

wow.

+
presenter
bra besked
saker som bara löser sig
sol och blå hösthimmel


-
folk som blir arga för sånt man inte kan hjälpa
motivationsbrist
höstblåst i södern

Jag har ungefär femhundranittiotvå olika listor som alla är lika överfulla med saker som måste, ska och borde göras - helst igår.

Nu har jag iallafall slutat stå och trampa på samma moment och faktiskt kunnat börja checka av lite saker här och där.

Idag hade jag ut Sharons nya hovslagare.
Med hjälp av en hink med morötter och lite kraftfoder lyckades jag få tag på min häst utan att behöva springa mig fördärvad ute i hagen, men som bonus fick jag alla andra hästar i hagen också... Det blev lite att rodda med, men till slut hade jag fått med mig min häst ut ur hagen, samtidigt som alla andra fem hästar var kvar i hagen. Check!

Tillbringade ett tag med att borsta och pilla lite, det var ett par dagar sen jag hade in henne (vi har inte stallat in än, det blir först nästa vecka) så det var en del lera och knutar i man och svans att ordna med. Check!

Det gick ok med hovslagaren. Sharon visade sig inte direkt från sin allra bästa sida, men hon var inte oregerlig iallafall.. Hovslagaren passade på att känna igenom henne lite också (han brukar visst ta lite kiropraktiska och mjukdelsfall då och då) - tydligen var hon riktigt fin, förutom att höften i vänster bak låg aningen ur läge, så den knäckte han tillbaka igen. Blir intressant att se om det blir skillnad - hon har ju alltid varit lite stel och ovillig med vänster bak. Nu är hon dock skodd och förhoppningsvis kan vi dra igång lite med träningsprogrammet. Check!

Också hunnit med ett kort telefonmöte, x antal mail och lite småfix idag. Check! Check! Check!
Imorrn måste jag fara till Skara och ta itu med saker och ting. Ibland önskar jag att saker var lite annorlunda.



Idag känns det lite som att det är på gång uppåt. Onward, forward. Yep.

bestämde med två av tjejerna i stallet att åka och rida idag.

vi tillbringade nån halvtimme med att med gemensamma krafter försöka få tag på min häst i hagen.
till slut, efter mycket spring, mycket svett och ett slutligt hopsamlande av alla andra hästar (som vi lät stå och trycka vid grinden) så lyckades jag få tag på mitt elände till häst. i hennes huvud är det ju fortfarande semester - särskilt som de häromkvällen fick en ny hage med massa härligt gräs i.

vi red ut i skogen idag, travade lite och blev visade lite ridstigar - väldigt varmt och riktigt härligt var det.
jag behöver verkligen se till att komma ihåg att ringa hovslagare imorrn, Sharon behöver verkas och få dojor på fötterna så jag kan komma igång ordentligt med henne. ska kolla upp vad jag måste göra för att få använda ridskolans ridbanor också (vi tog en liten sväng därom idag och de var riktigt fina. tror man kan få mycket bra arbete gjort där).

här på kvällskvisten blev jag placerad framför datorn för att scouta (och beställa) presenter inför min födelsedag.
Kenneth tyckte det var på tiden att få lite uppdateringar i ridkläder och andra eventuella prylar, så grattis till mig; jag har fått tre par nya ridstrumpor, ett par höst/vår-handskar, ett par fodrade skinnridhandskar till vintern, ett nytt fint schabrak samt ett nytt träns till Sharon. "här är kortet, köp det du behöver" är definitivt en strategi som är smart av min man: han behöver inte klura ut vad jag behöver/vill ha (och fatta vad det är) och jag får hitta nya fina saker (och shoppa hästsaker blir man ju glad av:) ). när födelsedagen kommer (det dröjer ju några dagar till) så ska jag göra mitt bästa för att bli överraskad och berömma min käre make för hur påhittig och smart han är ("huuur kunde du veta att jag ville ha det här?!").

i övrigt mest jobb..

Imorse satte jag mig i brum-brummen och drog iväg till Lidköping för att göra min första dag på Svenska Foder!
Eftersom jag inte åkt alltför många gånger mellan Skövde-Lidköping så missbedömde jag körtiden. Igen. Och var framme en halvtimme för tidigt.... spenderade sagda halvtimme med att spela Wordfeud och lyssna på Morgonpasset i P3.

Dagen gick helt vansinnesfort! Martina har drillat mig i siffror och arbetsmoment så jag trodde hjärnan skulle rinna ur öronen vid ett par tillfällen. Tror att jag börjar få kläm på några grejer iallafall, men det tar väl lite tid att komma in i allting. Trodde aldrig jag skulle känna mig tacksam över att ha slavat fyra år på tvätten, men minsann - det visade sig att det var bra med lite erfarenhet från industrigolvet.

Har stått alldeles för mycket på hälarna idag, i kombination med hårda golv. När jag väl satte mig här på kvällskvisten insåg jag att jag är typ domnad från ärslet och ner. Tur att jag hade vett nog att ta de bra, anatomiskt trevliga skorna imorse innan jag for på jobbet! Annars hade jag kommit hem som en invalid krympling. Misstänker att det är samma variant som efter industrisemestern en gång i tiden - man måste ge det två veckor innan fötter och knän hänger med hela dagarna.

Nu hoppas jag på att jag ska kunna göra riktigt bra ifrån mig framöver här..

Imorse lastades Sharon på bilen och påbörjade sin Sverigeresa - antagligen står hon i skrivande stund på övernattningsstallet. Imorgon anländer hon till dessa breddgrader nångång mitt i dan eller tidig eftermiddag. Äntligen!

Nu ska jag fortsätta slökolla Helens små underverk innan det är dags att krypa till kojs.
big day tomorrow - lookin' forward to it!!

bra dag.

bra dag som började med världens roligaste telefonsamtal.

X: "Företaget AB, det är X"
Jag: "Jamen, hej X, det här är Sussie. Vi är.."
X: "Ursäkta? Vem då?"
Jag: "Sussie"
X: "Ehm.. Jag tror att du kanske har ringt fel.."
Jag: "Nej, det har jag inte"
X: "Jomen, du har ringt till Företaget AB. Du pratar med X"
Jag: "Jag vet. Det är ju dig jag har ringt till! Det är ju Sussie!"
X: "Ursäkta?"
Jag: "S.U.S.S.I.E. Kenneths Sussie?"
X: "Jahaaaa. Oj, jag kände inte igen dig"

Och så kan det tydligen gå till när människor man känner inte är beredd på att man ska ringa på en annan telefon än den privata :)


under eftermiddagen ringde min nya, purfärska, rykande chef!
på måndag börjar jag. jäpp.
i helgen ska jag plugga in lite produkter.

imorrn ska jag på möte (med mitt andra jobb) och så ska jag försöka få ordning på lite papper och rensa upp i min lite för stora att-göra-lista. så får det bli.


(*dansar glädjedans och pangar trädgårdstomtar*)

jag har inte dött eller kapat fingrarna av mig eller förstört min dator.
jag har bara varit oerhört dålig på att känna för att skriva nåt.

just precis nu är jag hemma i norrland och förbereder flytten av Sharon om ett par veckor.
jag har städat ur stallet och packat grejor tills jag nästan svimmade, men nu är det mesta gjort.
har en fodertunna kvar att tömma och sen ska jag ladda mentalt för att packa in allt i bilen.

måste försöka ta mig igenom mina grejor ute på lon också, men för att göra det behöver jag nog rätt mycket pepp, för det verkar som att nåt illvilligt litet djur har byggt ett getingbo där. frickin'.....

konstaterat att veterinärens diagnos av Nova är skit, men att hon är överansträngd så det förslår i vänster fram.
vilket efter att jag fått lite mer information av mina föräldrar uppenbarligen inte är så svårt att räkna ut varför det är så. i vilket fall så får hon gå i vila lite här hemma (inga problem på mjukt underlag nu, men betonggolvet är hon ju inte galen i direkt) så får vi se vad som händer. hampus är ju också kvar än, så de har ju sällskap av varandra.

for in på stan och köpte fem kg torrfoder och två förpackningar blötfoder igår. sleipner gör sitt bästa för att äta mina föräldrar ur huset (alternativt banta fredag genom att äta så mycket som möjligt själv). ändå ser han ut som en liten räka, vilket känns litegrann som ett mysterium. eller en rubbning i ämnesomsättningen..

förhoppningsvis kommer veterinären ut och grundar om Sharon innan jag åker. de verkade ha rätt tjockt denna vecka, men vi har ju vart med om under förr. allra mest intressant var det när jag sa att jag ville grunda om min häst får både influensa och tetanus och veterinären svarade "influensa och... vadå?"
jag hoppas innerligt att man som veterinärstuderande på SLU i modern tid får undervisning i vad stelkramp är....

verkar som att det snart ska kunna börja röra sig lite med företaget också. woho.
väntar fortfarande på besked om ett par tjänster jag sökt och nästa vecka ska jag på intervju.
fram till 3 november ska jag dessutom fortsätta jobba som projektledare på deltid (50 %).

okej. nu vet ni.

Mamma ringde och funderade över hovslagare till Nova, som tydligen varit stel och inte lika pigg på att gå de senaste dagarna. Säger åt henne att kolla puls & temp för säkerhets skull.

Senare på dagen får jag ett sms från mamma. Nova har fång.

postar några bilder från vår dag, tagna av den helt fantastiske Gustav "hovfotografen" Pettersson.
så här såg det ut, typ, alltså.











Dagen var helt fantastisk, från början till slut.

Vi började vid 8-ish hemma hos oss och käkade frukost, jag och Kenneth och Ballis och Martina.
Strax innan 9 for jag och Martina ner till frissan och påbörjade frisyrerna. Fick under tiden där påhälsning av min mamma och lillasyster som "ändå var på stan" och passade på att titta in när de fick syn på Hultmark Da Capos skylt och öppna dörr. Marika gjorde ett otroligt jobb med frillan, en rätt invecklad uppsättning med flätor och "bubblor" och sedermera med Martinas fågelbo-svinrygg (och alla vi som provat att sätta upp Martinas hår kan nicka medhållande och torka svetten ur pannan).

Vid halv 12 var vi klara och vandrade över torget till Blomsterhallen för att hämta upp blommorna - som förstås även de var helt otroliga! Två enkla, snygga roscorsager till pojkarna, en helt underbar brudbukett och en mindre variant av den till fröken tärna.

Vi skyndade bort till bilen (hungriga som vargar, typ) och telefonerade hem till grabbarna som hade lovat att vara de som ordnade lunchen tills vi kom tillbaka hem igen. Något de förstås inte hade gjort. Så jag och Martina fick ta "vägen förbi" Alpina och handla pizza till oss allihopa, så vi skulle hinna få i oss nånting innan det var dags för pojkarna att dra hem till Ballis och för oss tjejer att klä oss och bli sminkade.

Strax efter 13 snörade Martina in mig i klänningen och en stund innan 14 rasade min lillasyster och mina föräldrar in i lägenheten. Annlouise packade upp allt smink med en tornados hastighet och gick lös på oss. Ungefär 45 minuter senare skyndade allihopa tillbaka upp till sitt hotell igen så de skulle hinna fixa sig färdiga.

Nån gång alldeles innan halv 4 hämtade Martinas familj upp mig och Martina här på Norra Trängallén och körde oss upp till kyrkan på Billingen (St Lukas), där förstås alla våra gäster visserligen minglade och var sociala med varandra men förstås inte gjorde så inne i kyrkan, utan utanför. Och eftersom jag inte ville visa upp mig helt i förtid så satt jag och tryckte i bilen i vad som kändes som en evighet och koncentrerade mig på utsikten över Skövde. Småpratade med Martinas pappa och vet att prästen var ut och pratade med mig ett par vändor också.

Till slut kom iallafall Kenneth och Ballis och det blev dags att ställa upp sig för att gå in i kyrkan.
Under marschen in i kyrkan kunde jag inte fokusera på så mycket annat än att kantorn tydligen gjorde en high chaparall och bestämde sig för att spela vår utgångsmarsch (He's a Pirate! ur Pirates of the Carribbean) på väg in, men vi tog oss ju ändå in och lyckades med att genomgå hela vigselakten utan större besvär och bli gifta. Inmarschen kom när vi skulle gå ut...
Och jo, det låter lite komiskt och det var säkert bara jag som reagerade på det (och blev lite arg), men faktum är att det gick precis lika bra att höra låtarna "i fel ordning" och vi blev ju lika gifta för det. Dessutom så måste jag ju erkänna att "Concerning Hobbits" (ur Sagan om Ringen för den som inte gissade det) gjorde sig himla bra där i slutet, eftersom vi stod en stund för fotografering och "titte-på" innan vi gick (fort*) ut.

*uppför i trång altargång med släp och klackskor var vingligt och det behövdes därför en viss grundhastighet för att inte trilla omkull

Sen färdades vi ner till Scandic Billingen, där middag och fest skulle äga rum. Kenneth hade vart ner tidigare under dagen och checkat in, så vi smet upp på "hotellrummet" (ok, det var verkligen som en hel lägenhet! saknades bara kök) medan alla våra gäster anlände, checkade bordskartan och fick bubbel.
Sen gick vi in till tonerna av Star Wars theme - vilket uppskattades av alla, såvitt jag kunde höra, särskilt de som känner till Kenneths barndomsfascination av Star Wars.

Middag och partaj förflöt under kvällen, SB:s personal var helt fantastiska och gjorde ett superjobb!
Strax innan halv 10 var det dags för tårta, vår helt sagolika tårta med Corpse Bride-tema som vi beställt från Kerno tårtmakeri. Precis så crooked och blå och "fel" som vi ville ha den! Tårtan var fylld med vanilj och straciatella, för den som undrar och kunde också göras i specialvariantbotten till vår allergiska gäst.

När klockan närmade sig 01.30 var vi nöjda och glada allihopa och begav oss från festvåningen till säng istället.
En skön natts sömn senare vaknade vi till den allra första dagen som gifta.

Lördagen var en helt fantastisk, varm, nervös och rolig dag.
Och jag blev fru Jensen.

Kantorn spelade vår in- och utgångsmusik i fel ordning, jag höll på att brinna upp i kyrkan och hallonpajen utgick mystiskt ur vår meny, men dagen och kvällen var helt fantastisk och verkligen helt perfekt.

Så fort vi har fått och kikat igenom bilderna så kommer det upp några stycken. Lovar.

igår kväll konstaterade jag att kroppen nog hade fått igenom sin UVI ändå.
fick akutont precis överallt i hela abdomen-området.

Häromdagen fick jag in en stämplad, underskriven och klar ansökan från kroppen om att bli lite sjuk.

Kroppen: Lämnar härmed in ansökan om UVI, halsont samt snuva.
Sus: Skulle inte tro det, du får har bättre framförhållning än så.
Kroppen: Ok. Blåskatarr, halsont och snuva. Deal?
Sus: No deal. Bröllop på lördag, serru.
Kroppen: Fast, seriously. Nervositeten och stressen! K-I-L-L-I-N-G me!!
Sus: Ok. Jag ger dig lite hokus-pokus-hemkoks-medicin och du håller dig på banan tills efter bröllopet, Ja?
Kroppen: Njaaa.... tror jag kör igång blåskatarr och halsont, åtminstone.
Sus: Inte ok.
Kroppen: *slutat lyssna*

Förhandlingarna avbröts och jag fick inleda krig mot kroppens påbörjade strejk. 30 timmar senare har jag hinkat i mig ca 1,5 liter tranbärsjuice, några stora klyftor vitlök samt en hög guaranatabletter. Och det känns faktiskt lite bättre idag.

Annat som gör att det känns bättre är:

*Uppenbarligen har min 10-veckors godisdiet burit frukt! Klänningen sitter bättre än nånsin!
(tillägg: klänningen gick på men var liksom aningens tajt under vårens provningar)

*Idag har jag kämpat bort sisådär 15 000 kalorier meddelst ponnysparkar och flaxande tyglar i en timmes tid på Caruso. MY GOD vad den hästen kan tvinga en till att jobba på en SKRITTUR!! Men en härlig tur på jätteponnyn var det :D
(tillägg: ridturen innebar även följande: -drivning av hästen i utförsbacke, -snålstopp "pga flugor" (eller utsikt?) ungefär var 100:e meter, -smackning tills jag började blöda i munnen (!), -igångsättning i trav meddelst Galina som rids upp i rumpan på Caruso och Martina som lägger på spö på rumpan på honom)

*Efter hur lång avhållsamhet som helst äntligen lite umgås-tid med Martina!

Nu jäklar hörrni.
Det är under en vecka kvar av mitt liv som fröken.
Inte ens en vecka alltså.

Jag är nervös, riktigt helsupernervös.
Kenneth är lugn.
Som en filbunke.
Som en... ko?
Lugn, alltså.

Fortfarande några saker kvar på 2-Do-Listan.

All form av självdisciplin har försvunnit ut genom fönstret och jag tycker inte jag gör annat än äter kakor och tårtor och godis.... Eller så beror det på alla födelsedagsfiranden och kalas som varit på sistone?

Aaaaanywho. Mindre än en vecka alltså. Shit.